Hur var det möjligt att man under ett par hundra år i Europas historia, kunde jaga och avrätta kvinnor för något så otroligt som att de for till Blåkulla och blev djävulens älskarinnor.

Förklarnigarna har med tiden blivit många och så fantasifulla att frågan är om de alltid kan kallas vetenskapliga

Många av de hejdlösa fantasierna om Blåkulla härstammade som sagt ur människors fattigdom och ständiga hunger. Det märks ju i protokollen hur just matlagningen och ätandet i Blåkulla upptar människors tankar mer än något annat som djävulen och hans häxor hade för sig. Att det senare uppdagades att maten och drycken egentligen var stenar, jord och smutsvatten brydde sig inte de stackars hungriga 1600-tals vittnena om.

Allt roligt häxorna och den lede gjorde tillsammans på festerna kom sig av att människor kände hur de ville trotsa kyrkan som ofta var väldigt sträng och fördömande.

Det finns en försköning av häxorna där de utmålas som starka självständiga kvinnor som var duktiga på att bota sjukdomar med allehanda örter. Men de var också medvetna om att de var förtryckta av både männen och kyrkan, därför höllde ihop. Deras enighet gav dem styrka. Häxorna hade en hemlig sammanslutning med en lika hemlig religion. Men om detta finns inget skrivet i något av häxprotokollen.

I verkligheten möter man alldeles vanliga kvinnor som fyllda av fasa anklagas för sammarbete med djävulen. Visst fanns där många kloka gummor, men där fanns också bondhustrur och pigor som av någon anledning blivit osams med människor i sin omgivning, inte minst andra kvinnor. Det är deras angiveri som gör dem till häxor.

Att de här kvinnorna inte kunde hålla ihop om en hemlig religion som både skulle ta tid och kraft ifrån dem är inte så svårt att förstå, när vi vet hur fattiga, hur hungriga och utslitna både män och kvinnor var vid den här tiden. Både bondmoran och pigorna arbetade dygnet runt och sprang de ute om nätterna skull det ögonblickligen märkas, eftersom de oftast sov i samma säng som andra...

Ett är säkert att barnen hade stor betydelse som vittnen i häxrättegångarna. Domare och lagmän, präster och läkare som förhörde häxorna och barnen de hade fört med sig till Blåkulla, var själva övertygade om att djävulen kunde "förvända" synen på människor. Barnen kunde då följaktlingen komma med vilka otroliga historier som helst, utan att deras vittnesmål ifrågasattes. Om någon började tvivla, var det rent av farligt att säga det, han eller hon utsatte sig själv för faran att bli anklagad för häxeri.

Men så började det ena efter det andra fantasifulla barnen att avslöjas, man började förhöra alla var för sig och jämförde deras berättelser för varje förhör. Tillslut blev barnen förrvirrade och avslöjades med en lång rad lögner, de hade helt enkelt ljugit. Anledningen till barnens ageranden var nog för att få uppmärksamhet, de var oftast barn som for mycket illa, föräldralösa och utnyttjade. Plötsligt fick dessa unga människor en våldsam makt, från att ha varit undanskymda, bortskuffade och oönskade kunde de sätta skräck i vuxna kvinnor, medans de höga och fina herrar som präster, domare och läkare lyssnade på varje ord de sa med stort intresse och allvar. Frågan är om det över huvut taget fanns några häxor...

Teorierna är många om hur och var och när och varför det blev som det blev. Det finns nog många olika möjligheter. Och svårt är det att säga att här har vi den enda sanna lösningen!