Det var en gång en skomakare, som utan att han själv kunde hjälpa det, hade blivit så fattig att han till slut inte hade mer läder än till ett enda par skor.Det skar han till på kvällen och tänkte sy skorna färdiga nästa morgon, och som han hade gott samvete gick han lugnt till sängs, överlämnade sig i Guds hand och somnade.

På morgonen när han hade läst sin bön och skulle sätta sig till arbetet, stod bägge skorna färdiga på bordet Han blev mycket förvånad, och visste inte vad han skulle tro Han tog skorna i handen och tittade på dem närmare. Det var så välgjorda, att inte ett enda stygn satt snett. Ett riktigt mästerprov.
Om en stund kom det en köpare. Han tyckte så bra om skorna, att han betalade mer än vanligt för dem. Och för de pengarna köpte skomakaren läder till två par skor. På kvällen skar han till dem, och tänkte gripa sig an med arbetet med friskt mod nästa morgon.
Men det behövde han inte, för när han steg upp på morgonen, var skorna redan färdiga. Även nu kom köpare, och de gav honom så mycket pengar, att han kunde köpa läder till fyra par skor.
Nästa morgon, när han steg upp, var där de också färdsydda, och så fortsatte det dag efter dag. Vad han skar till om kvällen, var alltid färdigt på morgonen. På så sätt fick han goda inkomster, och till slut blev han en förmögen man.
Nu hände det sig en kväll strax före jul, när han hade skurit till lädret, att han sa till sin hustru:
- tänk om vi skulle sitta uppe i natt och se efter vem det är som ger oss så god hjälp.
Det var hustrun strax med på och gick och tände ett ljus. Sen gömde de sig i en vrå av rummet bakom några kläder.
När det blev midnatt kom två små näpna nakna tomtar in och satte sig vid skomakarens bord. De tog det tillskurna lädret och börjage sticka, sy och pligga så flinkt och smidigt med sina små fingrar, att skomakaren inte kunde ta ögonen ifrån dem av ren beundran. De slutade inte förrän allt var klart och skorna stod färdiga på bordet. Då sprang de där ifrån.
Nästa morgon sa hustrun:
- De där små tomtarna har gjort oss rika. Vi borde väl visa vår tacksamhet mot dem på något sätt. Nu springer de omkring utan en tråd på kroppen. De måste ju frysa. Vet du, jag tror jag ska ta och sy skjorta, tröja, rock och byxor till dem och sticka ett par strumpor ¨åt dem var. Och du kan göra ett par skor åt vardera tomten.
- Det var ett bra förslag, sa mannen. Och nästa kväll när de hade fått alltsammans färdigt, lade de fram gåvorna på bordet i stället för det tillskurna lädret. Sen gömde de sig för att se vad tomtarna skulle ta sig till.
Vid midnatt kom de och tänkte börja arbeta. Men när de inte hittade något tillskuret läder, utan i stället de små nätta klädesplaggen, blev de först förvånade och sen övermåttan förtjusna. På några ögonblick klädde de på sig, strök med händerna över de vackra kläderna och sjöng:

"Nu när vi så fina är
skall vi inte pligga här"

Sen började de dansa och hoppa över bord och stolar. Och till slut dansade de ut genom dörren.
Från den stunden kom de aldrig tillbaka mer. Men för skomakaren gick det väl så länge han levde, och han hade tur med allt han företog sig.