Hösttecken Nu forsar det som gyllne skum från yviga chrysantemum i fönsterkarmens kruka. Och solen lägger mjuka gulddagar i mitt rum. Bort gick en kort brittsommartid. Nu lyser luften slöjat blid och fylls med fina lukter av fällda löv och frukter, av tyst förfall och frid. Men runtomkring en kallnad kust går höstens ål i bröllopslust inunder mörkrets hölje - ett sällsamt vandrarfölje som hotas med sitt livs förlust. Och runt i skogarna som strör sitt löv i mossan nedanför hörs hjorthannens signaler till stridsgalna rivaler en dag då sommarn dör. Gabriel Jönsson