För länge sedan började man julförberedelserna redan på sommaren.
På vissa håll ystade man julosten nu och i sydsverige samlade man in nötter. Annars var slakten, brygden och baket i november och början av december inledningen till allt arbete till jul.

Liksom många andra traditioner har vi hämtat seden att ha en klädd gran inomhus från Tyskland. Det var inte vanligt att ha julgran i hemmen förrän i slutet av 1800-talet, även om det förekom redan på 1700-talet i rika högrestånds-miljöer.

Halm som man bredde ut på golven vid högtidligare tillfällen förekommer redan i de fornnordiska berättelserna. Den enklaste förklaringen är väl att halmen skyddade mot kylan från de kalla golven. Julhalmen troddes ofta ha en övernaturlig kraft.Många av julens dekorationer gjordes och görs fortfarande av halm. Kyrkan har också bidragit till att halmen har en speciell innebörd genom sammankopplingen med halmen i Jesu krubba.

Julaftonen är den dag som i Sverige blivit den viktigaste dagen på hela helgen och dit är de flesta ceremonier och traditioner knutna. I den övriga världen är det ju juldagen som dominerar. Natten mellan julaftonen och juldagen var den tidpunkt då många övernaturliga väsen var i rörelse trodde man för länge sedan. Spöken och gastar härjade fritt, de döda steg upp ur sina gravar och fåglar och djur kunde tala och förstå människornas spåk. Att julen firas till minne av Jesu födelse vet väl alla vuxna, men vet barnen det? För många barn är nog julafton förknippad med Kalle Anka och de andra Disneyfigurerna på Tvn.

Traditionen att ge julklappar är mycket gammal, framför allt skulle man ge julgåvor till de fattiga, mest i form av mat, och ingen tiggare fick gå ohjälpt från huset. Man vet att redan under medeltiden gav folk varandra nyårsggåvor och på S:T Nicolaus dag den 6 decemder fick barnen alltid en liten present. Men under de sista århundradena har dessa traditioner försvunnit och uppslukats av julklappsutdelandet.

Levande ljus har blivit en av de viktigaste detaljerna i vårt moderna julfirande. Sedan gammalt tillhörde ljusstöppningen till de normala julförberedelserna, man stöpte stora grenljus som stod mitt på bordet och på många håll skulle ljusen brinna hela julnatten.

Ett av julens populäraste sätt att spå framtiden är att gömma en mandel i jul gröten. Den som sedan får mandeln anses bli gift under året.

Nicolaus var i den medeltida kyrkan speciellt barnens skyddshelgon. Den 6 december var hans dag och då gick Nicolausgestalter omkring och delade ut gåvor till alla snälla barn. Nicolausgestalten ligger till grund för Santa Claus, som är många länders motsvarighet till vår jultomte.

Till julottan åkte man förr i världen alltid släde, om man ska tro på gamla bilder. Inbäddade i fällar och med tjärbloss i händerna för att lysa upp vägen körde man i finaste släden och med bjällror på hästarnas seldon. På kyrkbacken kastades sedan blossen i ett stort bål. Kyrkan var full med tända ljus. För många var detta helgens höjdpunkt. PÅ landet hade man kappkörning hem från kyrkan. Den som kom hem först skulle först få skörden bärgad.

Julgransplundring hade man på knutdagen, då höll man det sista stora julgillet, då skulle man äta upp vad som fanns kvar av julmaten och tömma alla krus. "Slut på julen och slut på ljusen, och slut på brännvin i alla krusen" Tjugondag Knut dansas julen ut. Så hette det förr och så säger vi ännu.

Gröt skulle finnas på varje julbord. Enligt gammal sed måste man rimma till risgrynsgröten. Grötrim kallar man ofta enkla stapplande rim, och varifrån det uttrycket kommer förstår man lätt. Det kunde låta så här: "Ät gröt så blir du söt" eller"Den som inte äter gröt - är ett nöt" och i andra varianter:"Om jag inte mistat min syn - är denna gröt kokt av gryn" eller "Mina vänner som samlats kring bordet - nu tar jag gröten," ni får ta ordet.

Eftersom jag själv bor i Hälsingland måste jag nu berätta lite om honom. Staffan firas på annandagen. Han är en sammankoppling mellan kyrkans förste martyr som stenades till döds, den helige Stefan och Hälsinglands apostel med samma namn. Staffansfirandet kretsar kring hästmotivet, men ursprunget är dunkelt. Men att det har med en gammal kappridningssed för att vattna hästarna i"nordrinnande källa" och särskild omvårdnad om kreatur och hästar är ganska säkert.

Den jultomte vi känner kom i allmänt bruk på slutet av 1800-talet, Jenny Nyström och andra konstnärer avbildade honom på julkort. Här i landet var julbocken en föregångare till jultomten. Forna tiders tomte var en liten vätte, som hjälpe gårdens folk med allehanda bestyr. Det gällde att hålla sig väl med hustomten, och på julaftonen pysslades han om alldeles extra. Man satte ut ett stort fat med gröt åt honom på kvällen, glömde man det kunde det hända att tomten ilsknade till och lämnade gården.

Även om man börjar Jul- förberedelserna i god tid brukar kvällen före julaftonen bli en uppesittarkväll - åtminstone för de vuxna i familjen. De sista julklapparna ska slås in, julskinkan ska göras iordning, misteln hängas upp, julkärven till småfåglarna sättas ut, julpynt placeras ut och så vidare. Men viktigast av allt - julgranen ska kläs. Liksom många traditioner har vi hämtat julgranen från Tyskland.

Till julbrasan valdes veden med största omsorg. Julveden höggs ofta tidigt på julaftonens morgon och skulle då räcka hela helgen. På Gotland använde man sig av en enda stor stock som ved i julbrasan och efter hand som det brann sköt man in den i elden. Det var en ära att ha bygdens största stock.

I södra Sverige gick man årsgång på nyårsnatten. Man skulle gå runt en kyrka, gå fram till kyrkportenporten och blåsa i nyckelhålet, och allt skulle ske med tom mage och under absolut tystnad. Då skulle man på hemvägen kunna få se och höra vad som skulle ske under det nya året. Hördes det musik från någon gård skulle där bli bröllop, hörde man däremot hammarslag betydde det att där skulle spikas en kista på den gården. Hörde man skott och dån då blev det bli krig.