lenasnyajul

Julblommor
xmcl1ai.gif (6538 bytes)

När hösten är som dystrast kommer julen som ett välkommet avbrott i mörkret. Nu får vi äntligen tända alla ljusen och kan skaka av oss vårt svårmod. Tiden är åter kommen då vi frossar i julblommor. Julstjärna, julbegonia, julkaktus, amaryllis och hyacinter är traditionella blommor som är ett måste i varje hem. Passa på att använda dessa gamla trotjänare på ett nytt sätt eller i oväntade kombinationer i år!

Traditionella julblommor och jultraditioner
Julen, en tid att koppla av bland de nära och kära. Alla förknippar vi julen med olika minnen, dofter och smaker. Blommorna hos gammelfarmor, de små hyacintglasen eller julbegonian i all sin prakt. Julstjärnor på rad och amaryllisens stolta och raka hållning. Dofter av kryddnejlika, apelsiner, glögg och inte minst grandoften som var som starkast på morgonen när man som barn vaknade med pirr i magen. Kyssen under misteln som alla väntade på och inte minst den snälla tomten i det långa vita skägget.

Jularrangemang genom tiderna

1890
Enkla arrangemang av det som fanns att tillgå i naturen. Kottar, barrväxter och
vintergröna växter som järnek, röda juläpplen, vitmossa och nötter stod för julstämningen för drygt hundra år sedan.

1900
Ljusarrangemang gjorda av naturens material prydde julbordet när nittonhundratalet såg sin början.

1920-tal
Näverkorgen gjorde sitt intåg och fylldes med naturens gröna vintermaterial och iskonvaljer.

1970-tal
Den typiska julgruppen på 70-talet bestod av hyacinter, julstjärna och någon grön växt i en ljus korg. En rosett och några svampar markerade julgruppens framsida.

1980-tal
Rosa blev modernt i julsammanhang. Julgrupperna kunde bestå av växter i olika nyanser.
Som pricken över i:et, en rosarutig rosett.

1990-tal
Rött ska det vara! Nu kommer det andra växter med röda inslag med i julgrupperna.
Ardisian med sina lackröda bär blir allt populärare i julsammanhang.

Jultrend 2007
Den skandinaviska ”rena” stilen med mycket vitt är stor inom blomsterbinderi och den klassiska röda färgen passar också mycket väl in i rådande inredningstrender med mörkare färgtoner.
Amaryllisen blir alltmer populär i snittblomsdekorationer tillsammans med Nejlikan som i år går stor comeback som trendblomma.

Egna jularrangemang
Det är roligt att göra sina egna, personliga arrangemang genom att köpa favoritväxterna och sedan själv kombinera ihop dem på ett snitsigt sätt. Arrangemang som man själv gjort är en utmärkt present som dessutom lätt kan göras personlig. Placera det i en annorlunda behållare och tillför några roliga detaljer eller vackra föremål. För att underlätta skötseln och för att förlänga hållbarheten på arrangemanget är det bra att tänka på att använda växter som har liknande skötselkrav.

Ardisia
Ardisia crenata
Ardis - pil/udd

Ardisia crenata är en vedartad krukväxt med blanka mörkgröna blad och julröda bär. Den blommar med små vita blommor, men det är inte för blomningens skull den odlas utan för de vackra lingonlika bärens skull. Växten har en biologisk egenhet på bladens ytterkant där små förtjockningar sitter. Det är bakterieknutar där Bacillus foliicola lever. De är nödvändiga för växten och får inte tas bort. Ursprungligen kommer den från ett område från Japan ner till södra Asien.

Skötselråd:
Vill helst stå ljust och soligt. I rumstemperatur sommartid. Vintertid vill den helst stå något svalare, 12-15°. Står den för varmt kan bären skrumpna. Vattnas rikligt under den ljusa årstiden, sparsammare under vintern.
Amaryllis

Namn: Amaryllis (Hippeastrum)

Familj: Amaryllidaceae, amaryllisväxter.

Ursprung: Tropiska Sydamerika, idag odlas främst hybrider.

Färg: röd, vit, rosa, rödlila, orange, tvåfärgad, strimmig.

Beskrivning: Hippeos – ryttare
astron – stjärna
Namnet syftar på blommornas stjärnlika utseende samt på att bladen ser ut som om de red på stjälken.

Bakgrund: Amaryllis är en lökväxt vars stängel kan bli mellan 50 och 70 cm hög. På varje stängel utvecklas 2 - 5 blommor. Lökarna kommer främst från Sydamerika eller Holland. På amaryllis har omfattande förädlingsarbete gjorts och de blommor som odlas idag är till största del hybrider. Amaryllis finns tillgänglig i handeln från sen höst till vår.

Egenskaper: Det är lätt att få amaryllis att blomma. När löken vilat på en mörk och sval plats mellan oktober och januari, omplanteras den. Det tar sedan mellan 6 och 10 veckor tills den blommar igen. Genom att plantera lökar i olika perioder kan man alltså få en lång period med amaryllis som blommar. De nya lökarna ger bäst resultat, det tar trots allt lökproducenten tre år att få fram en färdig kvalitetslök.

Placering: Växten placeras ljust och soligt men inte i full sol under blomningen. Under tillväxtperioden är 20°C en lagom temperatur, medan 12 – 20°C räcker under viloperioden.

Sorter: Vanligast förekommande i november och fram till jul är den orangeröda 'Orange Souvereign', röda 'Red Lion', rödvita 'Minerva' och den vita 'Atenhe'.

Skötsel i kruka: Innan stänglarna kommit upp vattnas växten sparsamt, därefter ökas vattningen försiktigt, dock bör växten också fortsättningsvis vattnas sparsamt, annars blir blomstänglarna långa och krukan tippar lätt. Efter blomningen kan krukväxtnäring ges en gång i veckan till och med augusti månad och vattningen ökas. När amaryllisen blommat över skärs blomresterna av så att plantan inte ska lägga kraft på att bilda frön. Stängeln tas bort när den vissnat ned ordentligt. I oktober är det dags att sluta gödsla och vattna. Löken ska hållas torrt, mörkt och svalt under viloperioden för att sedan eventuellt planteras om. Deformerade blommor kan tyda på att amaryllisen angripits av lökkvalster. Även ullöss och trips kan angripa växten.

Snitt: Vattnet ska vara rumstempererat och en halv dos näring eller ingen näring alls tillförs. För bästa hållbarhet bör vattnet bytas ofta och blomman håller vanligtvis mellan 12 och 15 dagar. Stjälken bör få ett nytt snitt innan den sätts i vasen, och för att undvika att stjälken rullar upp sig binds en gummisnodd eller ett bastsnöre ca 1 cm över snittstället. I den ihåliga stjälken kan en blompinne stickas in för att ge blomman ökat stöd, ibland finns en sådan redan när blomman köps. Amaryllis ska köpas när åtminstone två av knopparna visar färg, men innan de slagit ut. Blommorna är tunga upptill och bör därför ställas i en hög vas.

Användning: Amaryllis används både som krukväxt och som snittblomma. Enstaka klockor vilande i låga skålar är också vackert.

Produktionsmetoder: : Holland och Sydafrika är två av de större producenterna av amaryllislökar. Lökarna växer i mellan tre och fem år, beroende på faktorer såsom sort och odlingsmetoder, innan de kan producera blommor. Det är sorten och lökens storlek som bestämmer hur många stänglar som kommer att bildas från löken, dessutom producerar stora lökar fler blommor än små lökar. När lökarna grävts upp och levererats till blomsterlöksdrivaren måste de lagras i en temperatur av 13°C i ca 80 % relativ luftfuktighet under en period på åtta till tio veckor. Därefter värms lökarna upp till 25 - 30°C och kan sedan planteras och drivas i blom eller lagras i 5 - 9°C för senare plantering. Eftersom amaryllisen är en tropisk växt bör drivningen ske vid temperaturer över 20°C, ju högre temperatur, desto snabbare utvecklas stjälken. Det tar mellan tre och fem veckor att driva amaryllisen i blom beroende på sort och drivningsbetingelser.

Kuriosa: Det råder en viss förvirring runt namnet. Hippeastrum är växtens vetenskapliga namn, medan amaryllis är det vi använder i det dagliga talet. Dock finns en annan lökväxt med ursprung i Sydafrika vars vetenskapliga namn är Amaryllis. Den kallas på svenska för kapamaryllis och har fler, men mindre blommor på en lång stängel. Varför Hippeastrum i stora delar av världen kallas för amaryllis är oklart, men klart förvirrande.

Begonia (Jul)

Namn: Julbegonia (Begonia x chiemantha)

Familj: Begoniaceae, begoniaväxter.

Ursprung: Begonia x cheimantha är en korsning mellan Begonia dregei, en vitblommande Begonia från Sydafrika, och Begonia socotrana, en knölbegonia från ön Socotra utanför Somalia.

Färg: Rosa, vit och röd.

Beskrivning: Begonia – efter den franske botanikern Michael Begon (1638 – 1710)
chiemanta – vinterblommande.

Bakgrund: Begonia är ett stort växtsläkte med mer än 900 arter och det finns över 10 000 olika förädlade sorter. Odling av de modernare begoniorna började på 1950-talet. Ursprungligen är växten vinterblommande, men moderna sorter och modern odlingsteknik gör att blommande plantor kan odlas fram i stort sett när som helst på året. Julbegonian finns i handeln, som namnet antyder, strax före och under julen och när den köps ska den inte vara alltför knoppig utan ha många blommor utslagna.

Växten är att betrakta som en slit-och-släng-blomma då det är svårt att lyckas med vidareodling efter blomningen.

Placering: Julbegonian ska stå ljust, men skyddas mot starkt solljus. Ju ljusare växten står desto längre blommar den.

Skötsel: Växten får inte stå för blött eftersom det finns risk för att den ruttnar. Jorden ska helst torka upp mellan bevattningstillfällena, men om den torkar ut helt kan knopparna torka in och falla av. Det är lagom att ge en svag dos krukväxtnärning varannan vecka. 16°C - 20°C är optimal temperatur för blomman och ju svalare den står desto längre håller den.

Trots att julbegonian kan sätta nya knoppar ända fram till slutet av mars sparas den sällan någon längre tid efter julsäsongen. Skadedjur som kan angripa julbegonia är bladlöss och trips, men då blomman finns i hemmet endast under en kortare period brukar skadedjur sällan vara något större problem.

Cyklamen
Namn: Cyklamen (Cyclamen persicum)

Familj: Primulaceae, viveväxter.
Ursprung: Västra delarna av Asien och östra Medelhavsområdet.
Färg: rosa, lila, vit, röd.
Beskrivning: Cyklamen – från grekiskans kyklos som betyder cirkel/rundel.
persicum – från Persien.
Bakgrund: Den cyklamen som vi odlar i våra hem idag skiljer sig från den vilda formen genom att den domesticerade generellt är större och kompaktare.
De moderna småblommiga sorterna har tagits fram genom att storblommiga cyklamen korsats med själva arten Cyklamen persicum.
Cyklamen växer naturligt i miljöer med låga temperaturer vilket gör att den också som krukväxt trivs bäst i svalare klimat. Dagens sorter är emellertid bättre anpassade till vårt inomhusklimat än de äldre sorterna.
Cyklamen finns tillgänglig i handeln mellan augusti och december. En cyklamen ska köpas välutvecklad och ha ett stort antal knoppar. Stänglarna ska stå upprätt och bladverket ska vara kompakt.
Placering: Cyklamen ska stå ljust. En för varm placering kan göra att växten blir lös. Inomhusklimatet i våra bostäder klarar den dock bra. Den trivs utmärkt på svala platser också såsom inglasade balkonger och uterum och den klarar temperaturer ned mot 0 °C.
Sorter: Det finns många spännande sorter med olika egenskaper och utseenden; doftande, stor-, små- och mellanblommiga i flera färger.
Skötsel: Växten ska inte torka ut och vill ha en jämn tillförsel av vatten, 1/2 – 1 dl per dag. Mjukt vatten eller regnvatten är särskilt bra och det bästa för växten är om den får vattnet underifrån.
En svag tillförsel av näring är tillräcklig eftersom mycket näring orsakar en ökad tillväxt av bladverket vilket i sin tur gör att plantan blir för stor. Det är lagom att gödsla en gång per vecka under hösten, med ett litet uppehåll på vintern, och åter börja gödsla i februari -mars igen.
Vissna blommor eller blad tas bort med ett kraftigt ryck. Om det blir kvar en bit av stjälken längst ned vid knölen pressas växtsaft ut genom brottytan och ger en bra grogrund för sjukdomar.
Om man planterar om cyklamen ska man tänka på att halva knölen ska vara ovan jord annars blommar den sämre och i värsta fall kan den ruttna. Därför bör också jordytan runt knölen vara plan och knölen ska inte placeras i en fördjupning.
Skadedjur som kan angripa cyklamen är bladlöss, trips, öronvivlar och dvärgkvalster. De sistnämnda ger deformerade blad och blommor och kan inte bekämpas, det enda som återstår att göra är därför att kasta plantan och köpa en ny.
Användning: Cyklamen förekommer i många storlekar, färger och former och därför finns det stora möjligheter att variera sig genom att köpa olika sorter. Genom att växla ytterkruka kan ytterligare variation fås. Blomman är egentligen som vackrast då den får stå i sin egen prakt. Flera plantor kan lämpligen grupperas ihop till ett vackert blickfång för ögat.
Produktionsmetoder: Cyklamen odlas från frön som sås mellan december och maj. Fröna behöver en groningsperiod i totalt mörker med en luftfuktighet på 95 % och en temperatur på 18°C under 21 dagar. Stora sorter omplanteras efter ca 11 – 13 veckor för att sedan omkrukas efter ytterligare 4 – 5 veckor. Små sorter omkrukas endast en gång, efter ungefär 11 veckor.
Under tillväxtperioden ska plantorna ha jämnt och ständigt fuktig jord, de får inte torka ut men inte heller stå för blött eftersom knölarna då kan ruttna. Luftfuktigheten bör vara mellan 60 – 85 %. Den totala kulturtiden varierar mellan 24 och 29 veckor beroende på om sorten ifråga är liten eller stor.
Kuriosa: Cyklamen är omgärdat av många myter, bland annat sades det förr att förtäring av växten fick håret att växa snabbare, att växten var sårläkande och att den fungerade som ett afrodisiakum. Inom den vita magin är cyklamen omnämnd som en växt som bringar lycka och glädje, och visst ligger det något i det, vem skulle inte bli glad av att få en cyklamen?

Eukalyptus

Namn: Eukalyptus (Eukalyptus)

Familj: Myrtaceae, myrtenväxter.

Ursprung: Australien.

Beskrivning: Eu – äkta och kalyptos – gömd
Namnet syftar till att blombladen fälls ner som skydd och gömmer ståndarna när dessa utvecklats.

Bakgrund: Eukalyptus växer naturligt som städsegröna buskar eller träd. Bladen är grågröna med matt, något vaxig yta. Växten finns tillgänglig under hela året och importeras främst från USA och Israel. I arrangemang används oftast de unga bladen.

Egenskaper: Eukalyptus doftar mycket gott.

Skötsel: Vattnet ska vara något varmt, runt 30°C. I vattnet tillsätts en full dos näring och hållbarheten blir då mellan 10 och 20 dagar. När vattnet börjar bli grumligt ska det bytas. Nya kvistar snittas och de nedre delarna av stjälkarna avbladas för att undvika att bladdelar hamnar i vattnet.

Användning: Det gråa bladverket gör den särskilt vacker tillsammans med andra blommor i rosa eller vitt.

Produktionsmetoder: Vid nyplantering av eukalyptus får de små träden först växa till sig i två till tre år. Därefter beskärs de hårt varefter en stor produktion av nya skott sker. Skotten kan skördas efter några månader och levereras till snittblomsindustrin. Skörden sker vanligtvis från höst till tidig vår. Bladverket på nästan alla arter av eukalyptus förändras när växten går från juvenilt (sexuellt omoget) till adult (sexuellt moget) stadium. Eftersom det är de juvenila bladen som främst används till snitt vill man hindra att det adulta stadiet inträder, detta görs genom att träden beskärs regelbundet. När träden väl är etablerade kan skott skördas regelbundet under flera års tid.

Kuriosa: Urinvånarna i Australien har enligt traditionen alltid använt eukalyptus som febernedsättande medel. I våra dagar används eukalyptus för att lindra hosta och halsont och tillsätts därför bland annat i halstabletter. Eukalyptus anses stimulera blodcirkulationen, varför den också används i hudvårdsprodukter.

Hyacint

Namn: Hyacint (Hyacinthus orientalis)

Familj: Hyacinthaceae, hyacintväxter.

Ursprung: SÖ Turkiet, V Syrien.

Färg: vit, crème, gul, orange, rosa, röd, blå, lila.

Beskrivning: Hyacinthus – ordets egentliga betydelse är okänt, kanske kommer det ursprungligen från ordet hyos, svin.
orientalis – från Orienten.

Bakgrund: Hyacinten är en vårblommande lökväxt som växer vilt i Turkiet och Syrien. Växten finns tillgänglig i butiken från december till april och säljs i allmänhet när den understa klockan i blomklasen öppnar sig.

Egenskaper: Det finns såväl starkdoftande som svagdoftande hyacinter.

Placering: Växten kan stå i fönstret såväl som en bit in i rummet, den ska stå ljust, men inte i full sol.

Sorter: De vanligaste sorterna i december är 'Pink Pearl' (rosa), 'Delfs Blue' (blå) och 'White Pearl' (vita).

Skötsel: Hyacint i kruka bör vattnas sparsamt men regelbundet så att inte jorden torkar ut. För att öka hållbarheten bör den placeras svalt nattetid. Långa blomstjälkar kan stöttas upp med en blompinne.

Användning: Allergiker kan besväras av den starka doften och saften kan framkalla hudirritation men för känsliga personer finns det sorter som doftar mindre. De som doftar minst är de vita sorterna till exempel White Pearl. Några odlare kommer i år att märka lådorna som hyacinterna packas i med en etikett där sortnamn, färg och skötselråd framgår. Dessutom är en doftkod framtagen för att hjälpa personer som är känsliga för hyacinter. Hyacinten finns också som snittblomma.

Produktionsmetoder: Hyacinterna tas hem från Holland i månadsskiftet augusti-september. Lökarna planteras och placeras i kylrum för att kylbehandlas. Kylbehandling krävs för att stjälken och blomman ska utvecklas och det är sorten som styr behandlingens längd. Hyacinter för snitt kylbehandlas under en längre tid än hyacinter för kruka. Detta för att man vill att snitthyacinternas stjälkar ska vara längre än krukhyacinternas stjälkar och kylperioden stimulerar tillväxt på längden. Efter kylbehandlingen tas lökarna in i växthus för att drivas i ungefär 10 dagars tid. De färdiga hyacinterna skickas sedan till butikerna för försäljning.

Kuriosa: Enligt en gammal myt skulle guden Apollon lära den grekiske ynglingen Hyakinthos att kasta diskus. Nu blev det så olyckligt att Hyakinthos träffades av diskusen och dog, men där hans blod föll och trängde ned i marken växte hyacinter upp.

Julglöd (våreld, höstglöd)
Kalanchoë blossfeldiana

Kalanchoë blossfeldiana kom så sent som för drygt 60 år sedan till Europa. Det var den tyske botanikern Blossfeld som tog med den hem från Madagaskars bergsområden. Den kom sedan att få sitt namn efter honom. Kalanchoë är ett stort släkte på över 200 arter, de flesta från Madagaskar, Afrika och Sydarabien. Kalanchoën blev snabbt populär vilket inte är så konstigt då den är lättskött och idag finns i alla färger utom blått och lila. De senaste åren har det också funnits en riktigt julröd variant som blivit populär till jul.

Skötselråd:

Då kalanchoën är en suckulent vill den egentligen stå soligt, men då plantorna redan är i full blom tål den att stå inne i rummet. Viktigt med kalanchoën är att den alltid får torka upp mellan vattningarna.

Om man ska placera kalanchoën inne i rummet ska den vara ordentligt utslagen, annars kan knopparna ha svårt att orka slå ut. Detta är speciellt viktigt vintertid. På sommaren är det däremot inga problem att köpa knoppiga plantor om de ej placeras för mörkt.

Julkaktus - Novemberkaktus
Schlumberger-hybrider

Sitt latinska namn har de fått från botanikstuderande Fredrich Schlumberger. I bergsområdena i nordöstra Brasilien växer arterna S.truncata och S.russelliana som är ursprunget till dagens hybrider. Där lever de som epifyter uppe i trädkronorna. Genom det intensiva korsningsarbetet att få fram bra sorter har skillnaden mellan novemberkaktus och julkaktus i stort sett försvunnit. När man köper jul/novemberkaktus ska de flesta knopparna vara ordentligt utvecklade ca 1-2 cm långa. För små knoppar ökar risken att de faller av.

Skötselråd:

Ställ plantan ordentligt ljust och vattna med gödning under blomningsperioden. Vattningen ska vara lätt och jämn under blomningen. Därefter vattnas plantan igenom då och då men ska hinna torka upp mellan vattningarna. Under sommarmånaderna bör man skugga plantan från den starkaste solen. Knoppbildning gynnas om plantan får stå svalt gärna 12-15°C under augusti - september och efter blomningen i januari - mars.

Julros
Helleborus niger
Helleborus - skidbärande frukt
niger - svart (syftar på rosen)

Vanliga julrosen Helleborus växer vild i alperna, Italien och på Balkan. I våra trädgårdar är det en vanlig perenn (flerårig växt) som föredrar en ljus halvskuggig placering med näringsrik jord och jämn markfuktighet. De blanka vintergröna bladen är mörkt gröna och blommorna kämpar sig upp ur den frusna marken redan i november-december. De kan till och med blomma under snön. Julrosen brukar drivas till blom inomhus till jul. De senaste åren har intresset för denna skönhet ökat igen.
När julrosen blommat över klipper man bort stängeln. För att kunna hålla den vid liv fram till utplantering krävs en ljus frostfri placering och mycket sparsam vattning om temperaturen ligger runt +5°. Plantera ut julrosen på ett halvskuggigt läge och få återkommande glädje av den.

Skötselråd julros i kruka:

Då julrosen egentligen är en uteväxt trivs den bäst ljust och svalt, där den blommar länge, t ex inglasade balkonger/uterum, sommarstugor eller andra svala platser. Lätt jämn fuktighet är lämpligt tills det är dags för utplantering.

Skötselråd julros som snitt:

Som snittblomma är den relativt hållbar men kan vara lite svår att dra vatten. Därför är det viktigt med ett långt nytt snitt på varje stjälk och ganska varmt vatten 30-40°C till och med upp mot 50° om de trilskas.
Näring har ingen direkt inverkan på blomman så det kan vara bättre att byta vatten och snitta om stjälkarna. Hållbarheten förlängs naturligtvis om blommorna kan placeras svalt.

Julstjärna

Namn: Julstjärna (Euphorbia pulcherrima)

Familj: Euphorbiaceae, törelväxter.

Ursprung: Mexiko.

Färg: röd, vit, rosa, aprikos, marmorerad.

Beskrivning: Euphorbia – från grekiskans euforbion, en buske med mjölksaft.
pulcherrima – mycket vacker.

Bakgrund: Den vilda julstjärnan är en flera meter hög buske men genom förädling och med hjälp av odlingstekniska metoder har man lyckats få fram en vacker krukväxt. De röda bladen, som liknar kronblad, är i själva verket något som kallas för högblad, de verkliga blommorna är små och gula och sitter i mitten av högbladen.

Julstjärnan finns tillgänglig i handeln från slutet av november och under december och är en typisk slit-och-släng blomma. Det är förstås möjligt att behålla julstjärnan även när säsongen är över, men då främst som grön växt. För att den ska blomma behöver den 14 timmars obruten natt och ljusa dagar i 6 – 7 veckor, förhållanden som kan vara något mariga att få till hemma.

Egenskaper: Eftersom julstjärnor inte tål kyla bör de vara ordentligt inslagna när man tar hem dem från affären. Köp aldrig julstjärnor som stått ute, t.ex. på torget.

Placering: Julstjärnan placeras mycket ljust och soligt, men ska skuggas lätt i söder. För höga temperaturer kan göra att växten tappar bladen också för kalla förhållanden, under + 15°C, orsakar bladfall. Om växten står ljust håller färgen på högbladen bättre.

Sorter: Många sorter finns. Några som skiljer sig från mängden är 'Winter rose', 'Sonora White Glitter' och 'Jester'. Den förstnämnda är exklusiv och har krusiga högblad, den är vanlig som mini-julstjärna. 'Sonora White Glitter' är röd med vita fläckar och 'Jester' har formen av en jokerhatt.

Skötsel: Jorden ska hållas lätt fuktig med ljummet vatten, kallt vatten bör undvikas helt. Vid bevattning ska jorden vattnas igenom ordentligt och torka upp lätt där emellan, men jorden får aldrig torka ut helt. Tillförsel av näring är inte nödvändigt. Om växten sparas efter säsong kan en svag dos näring tillföras under perioden vår till höst. Kyla och drag ska undvikas helt. Julstjärnan kan angripas av vita flygare, trips, ull-, sköld och bladlöss.

Produktionsmetoder: Julstjärnor förökas vegetativt genom att sticklingar tas från moderplantor och sätts i så kallade jiffy-krukor där de får rota sig. När sticklingarna bildat rötter, efter ungefär 4 veckor, planteras de i större krukor. Den färdiga julstjärnans storlek bestämmer krukans storlek. För att få en grenad julstjärna toppas plantan. För en god etablering hålls hög luftfuktighet och en temperatur på 24°C under de tre första veckorna. Därefter sänks temperaturen och på natten hålls den runt 19°C.

Temperaturkontroll är ett viktigt instrument för att styra tillväxten, ju lägre temperaturen är, desto mer bromsas tillväxten. För att tillåta luftcirkulation runt bladverket måste julstjärnorna glesas kontinuerligt under tillväxtperioden. Fullständig kontroll av ljuset är helt avgörande för blommans utveckling. För att en julstjärna ska blomma behöver den 14 timmars obruten natt och ljusa dagar i 6 – 7 veckor.

Kuriosa: Julstjärnan kommer ursprungligen från Mexico, där den kallas "Flores de la Noche Buena", den heliga nattens blommor. Enligt den aztekiska mytologin fick julstjärnan sin klassiska röda färg när en gudinna dog av brustet hjärta. Hennes blod droppade ner på julstjärnans blad och färgade dem röda. Rött var aztekernas heliga färg och julstjärnan symboliserade för dem renhet, ansågs helig och var knuten till flera tabun.

Lilja

Namn: Lilja (Lilium)

Familj: Liliaceae, liljeväxter.

Ursprung: många arter från olika delar av världen.

Färg: orange, vit, gul, rosa, röd.

Beskrivning: Lilium – det klassiska latinska ordet för lilja.

Bakgrund: De liljor som finns hos blomsterhandlarna brukar delas in i fyra grupper: longiflorum, Orient-gruppen (orientaliska liljor), Hollandicum-gruppen (asiatiska liljor) och la-hybrider (en korsning mellan longiflorum och asiatiska liljor).

Blommorna som tillhör longiflorum är rent vita och har lång hals. De asiatiska liljorna har många blommor på varje stjälk och blommorna är medelstora och svagdoftande. Orientaliska liljor har färre blommor per stjälk, men de är å andra sidan större och doftar starkt. Bland LA-hybriderna är blommorna stora och finns i många färgnyanser. Liljor finns tillgängliga i handeln under hela året och köps när de nedersta blommorna börjar visa färg.

Egenskaper: Det finns svagdoftande såväl som starkt doftande liljor. Liljan är en av de mer hållbara snittblommorna.

Placering: Placeras gärna något svalt och inte nära frukt eller andra etylenkällor.

Skötsel: Vattnet ska vara runt 30°C och bör bytas varje dag. Liljor dricker mycket vatten så det är viktigt att se till att vattnet räcker. En halv dos näring tillsätts i vattnet. Hållbarheten är mellan 10 och 15 dagar. Om liljorna placeras svalt över natten blir hållbarheten längre än om de får stå i rumstemperatur.

Stjälkarna ska ges ett nytt snitt och de nedersta bladen avlägsnas innan blommorna sätts i vatten. Frömjölet färgar lätt av sig och kan vara svårt att avlägsna, ståndarknapparna kan därför nypas bort när blomman öppnat sig. Tycker man att detta förtar mycket av skönheten hos liljan lämnas de kvar och eventuella fläckar tas bort med en bit tape.

Användning: Liljorna är vackra i ensamt majestät såväl som tillsammans med andra blommor såsom rosor (Rosa), brudslöja (Gypsophila), daggkåpa (Alchemilla mollis) och gerbera (Gerbera). Gräs av olika slag är också dekorativt tillsammans med liljor.

Produktionsmetoder: Den blomsterlök som drivs i Sverige har till största del producerats i Holland. När löken anländer till Sverige ska den snarast planteras eller eventuellt lagras för senare drivning. I Sverige planteras lökarna i lådor i glas- eller plasthus men i länder med gynnsamt klimat kan de också planteras på friland. Lådorna kan också ställas i kylrum under några veckor där de staplas ovanpå varandra. Under tiden i kylrummet utvecklas lök- och stjälkrötterna. 3 – 4 veckor efter plantering ställs lådorna ut i växthus. De synliga skotten är då ca 8 – 10 cm långa. När den första blomman utvecklat färg, men ännu inte öppnats, skördas den. Växthusperioden är mellan 9 och 16 veckor lång.

Kuriosa: Enligt sägnen uppstod liljan genom att stora mängder mjölk rann från Junos bröst på natten. En del av mjölken flöt iväg och bildade Vintergatan och en del föll till jorden och skapade den vita liljan. På gamla renässansmålningar är den ofta förekommande liljan i Marias hand en symbol för Jesus Kristus.

Mistel/Lummer
Viscum album
Mist (från tyskan) = gödsel

Mistel hör till familjen Loranthaceae som består av 1400 arter som alla parasiterar på träd. De flesta arterna finns i de tropiska zonerna. I Sverige är misteln den enda trädlevande parasiten. Misteln växer framförallt på lind och lönn men kan också förekomma på apel, hagtorn och poppel. Den är mycket svår att upptäcka på sommaren, men på vintern då träden står kala syns de stora vintergröna bollarna väl.

Seden att man får ge den som står under en misteln en kyss på munnen under julen hör till de anglosaxiska traditionerna. Seden är känd i Storbritannien sedan 1700-talet, varifrån den troligtvis importerats hit. Misteln är en buske som parasiterar på lövträd. I Sverige är den "fridlyst" och förekommer främst i Mälardalen.

I den nordiska gudasagan är misteln känd som den pil som Loke lurade Höder att skjuta Balder med. Misteln antogs ha magiska egenskaper och skyddade mot övernaturliga makter som var extra aktiva vid jultiden. Att mistlar ofta hängts upp i dörrar, framför allt vid jul, kan vara ett minne av att de ansågs hålla häxor och spöken borta.

Tidigare importerades misteln från Italien och Frankrike, men idag sker importen främst från Polen.

OBS:
Mistel är förbjuden att plocka i Sverige. Det finns ett undantag, som innebär att det är tillåtet att skörda och sälja mistel om följande punkter är uppfyllda:

den som plockar misteln äger eller arrenderar marken där träden står
trädet är döende eller försvagat på grund av mistlarna
det växer så många mistlar området att misteln inte kan riskera att försvinna i området efter att man har skördat misteln

Det är förbjudet att plocka och sälja alla arter av lummer (familjen Lycopodiaceae) i Sverige. Arten cypresslummer är det förbjudet att i huvudtaget plocka. Det är däremot tillåtet att plocka övriga lummerarter för eget bruk, men man får inte plocka lummern med rötterna. Det är aldrig tillåtet att gräva upp lummer.

Rumsazalea

Namn: Rumsazalea (Rhododendron Simsii-gruppen)

Familj: Ericaceae, ljungväxter.

Ursprung: Ursprungligen från Kina, Taiwan, Thailand och Burma, Japan, men de azaleor som odlas idag är till största del hybrider.

Färg: vit, rosa, röd, violett, tvåfärgade.

Beskrivning: Rhododendron – från grekiskans rhodon, ros och dendron, träd.
simsii – efter den engelske botanikern John Sims.

Bakgrund: Azalean är ursprungligen en flerårig, vedartad buske. I början av 1800-talet startade omfattande förädlingsarbete för att få fram azalea med hållbara, stora blommor för blomning inomhus. Vilda azaleaarter som tagits från Asien till Europa användes för att få fram rumsazaleor som alltså alla är hybrider. Den äldsta sorten som fortfarande är i kommersiell odling är 'Melanie Rubra' från 1856. Azalean säljs från september till mars. Det är viktigt att man köper en azalea med stora, färgvisande knoppar och gärna några utslagna blommor. Gröna knoppar slår sällan ut.

Egenskaper: Azaleans främsta egenskap är dess fantastiskt rikliga blomning under vårt mörka vinterhalvår. Detta beror på att Azalean växer, sätter knoppar och lagrar upp energi utomhus på sommaren. Såväl enkla som dubbla sorter finns och blomman kan dessutom fås i ett flertal former, exempelvis på stam och båge.

Placering: Azalean kan placeras var som helst i rummet när den är utslagen. Gärna i eller vid ett fönster eller en lampa. Undvik starkt solsken och heta element, rumstemperatur eller något svalare ger den bästa utvecklingen. Azalean ska aktas för drag och temperaturväxlingar.

Sorter: Rumsazalean kan delas in i två grupper. Höst- och vårazaleor. Höstazalea som säljs i september – december är så kallade Vogel-sorter. De finns i ett 15-tal färger, har dubbla blommor och är mycket hållbara. Vårazalea kommer i slutet av december. Det säljs ett 70-tal olika sorter i Sverige med en spännande variation i färger och former, till exempel äppelblom 'Stella Maris' och 'Rosalie', småblommig japonica-typ 'Dolly' och 'Kirin'. 'Sachsenstern' är en spännande sort med en enkel vit blomma med röd kant.

Skötsel: Azalean behöver regelbunden vattning och ska hållas jämnt fuktig. Det lättaste är att ge lite vatten varje dag, ca 1 - 1,5 dl. Det går också bra att sänka ner hela krukan i ljummet vatten någon minut. Var försiktig med att sänka ned azalea planterad i plastkruka för länge, det blir lätt för mycket vatten. Ingen näring ges under blomningstiden.

Om man vill och har lite tur kan man spara sin azalea efter blomningen. Ta bort de sista blommorna, placera den ljust och minska på vattningen. Mars – september kan man näringsvattna 1 gång/vecka. Gärna med regnvatten och rhododendronnäring om det finns. Azalean kan planteras ut på halvskuggig plats över sommaren. Ta in den före frosten.

Användning: Azalean kan också planteras ut i trädgården men då ska den tas in till hösten.

Produktionsmetoder: De azaleor som säljs under höst och vinter här i Sverige odlas till ca 80 % i Belgien och till ca 20 % i Tyskland, en liten del odlas också i Holland. De flesta azaleor odlas utomhus under perioden maj – oktober. Vinterhalvåret odlas de i uppvärmda växthus eftersom de azaleor som odlas för inomhusbruk inte tål frost. Produktion av azalea sker främst genom att man tar sticklingar från äldre plantor som toppats.

En normalstor azalea, ca 20 – 30 cm i diameter, är mellan 1 och 1 ½ år gammal om man räknar från det att sticklingen satts i jorden och fram till dess att plantan satt knopp. Däremellan har plantan toppats 2 – 4 gånger för att få en vacker krona. Knoppsättningen sker ca 3 månader efter sista toppningen och stimuleras genom förändring i gödsling och vattning.

Till Sverige kommer azalean som grön men knoppsatt planta under hösten. Drivningen sker sedan hos producenten i Sverige i en temperatur på runt 20°C i växthus med tillskottsbelysning. Med tillskottsbelysningen kan man ge azaleorna 20 timmars dagsljus vilket gör att man får plantor med jämn blomning och en hög andel utslagna knoppar. De så kallade vårazaleorna ska ha utsatts för en 2 - 3 månader lång kylperiod innan de kan blomma och saluförs mellan nyår och mars. De så kallade höstazaleorna kan drivas i blom utan kylperiod och säljs från september till december.

Kuriosa: Första gången azalean kom till Europa var år 1680 för att 30 år senare försvinna. 50 år senare 1768 kom den åter, denna gång till England, men förädling och förökning i större skala började först runt år 1815 då den introducerades i Belgien och Frankrike.

Azalea tio-i-topp i Sverige

1. 'Madame Kint' aprikos-orange med vit kant, enkel

2. 'Stella Maris' vit med röda stänk, äppelblom

3. 'Panfilia' vit med cerise krusig kant, halvdubbel

4. 'Kirin' aprikosrosa småblommig japonicatyp

5. 'Sachsenstern' vit med röd kant, enkel

6. 'Mareyke' vit med röda strimmor, dubbel

7. 'Kint Wit' vit, enkel

8. 'Dogwood Bont' aprikorosa med vita strimmor, enkel

9. 'Heidi' vit, halvdubbel äppelblom

10. 'Rosalie' rosa, halvdubbel äppelblom

Tazett
Namn: Tazett (Narcissus papyraceus)

Familj: Amaryllidaceae, amaryllisväxter.

Ursprung: Sydeuropa, Medelhavsområdet, Kina, Japan.

Beskrivning: Narcissus – från grekiskans narke, bedövning, förlamning
papyraceus – pappersaktig

Namnet har uppkommit därför att avkok på växten är rogivande och i högpotenta lösningar förlamande.

Bakgrund: Hela narcissläktet omfattar ca 60 arter samt över 8 000 namnsorter. Bland tazetterna finns endast ett fåtal namnsorter. Tazetter finns tillgängliga i handeln mellan november och april. Lökarna kastas när tazetterna blommat ut.

Egenskaper: Tazetterna doftar underbart, doften kan dock vara besvärlig för den som är allergisk eller känslig för starka dofter. Blomman är giftig vid förtäring.

Placering: Placeras ljust och svalt.

Skötsel: kruka: Jorden hålls sparsamt fuktig om den är för blöt kan löken ruttna. Den näring som växten behöver finns i löken.

Snitt: Vattnet bör hålla en temperatur på ungefär 20°C. Stjälken snittas och sköljs av noga innan den blandas med andra blommor. En halv styrka näring eller ett specialmedel som neutraliserar växtsaftens gift tillsätts vattnet. Hållbarheten är mellan 3 och 6 dagar.

Användning: Tazetter finns både som krukväxt och som snittblomma till arrangemang.

Kuriosa: Släktnamnet Narcissus är hämtat från den grekiska mytologin i vilken den bildsköne ynglingen Narcissus förälskade sig i sin egen spegelbild och när han inte kunde fånga den blev han så förtvivlad att han tog sitt liv. Gudarna förvandlade honom därefter till en blomma.
Begonia (Jul)

Namn: Julbegonia (Begonia x chiemantha)

Familj: Begoniaceae, begoniaväxter.

Ursprung: Begonia x cheimantha är en korsning mellan Begonia dregei, en vitblommande Begonia från Sydafrika, och Begonia socotrana, en knölbegonia från ön Socotra utanför Somalia.

Färg: Rosa, vit och röd.

Beskrivning: Begonia – efter den franske botanikern Michael Begon (1638 – 1710)
chiemanta – vinterblommande.

Bakgrund: Begonia är ett stort växtsläkte med mer än 900 arter och det finns över 10 000 olika förädlade sorter. Odling av de modernare begoniorna började på 1950-talet. Ursprungligen är växten vinterblommande, men moderna sorter och modern odlingsteknik gör att blommande plantor kan odlas fram i stort sett när som helst på året. Julbegonian finns i handeln, som namnet antyder, strax före och under julen och när den köps ska den inte vara alltför knoppig utan ha många blommor utslagna.

Växten är att betrakta som en slit-och-släng-blomma då det är svårt att lyckas med vidareodling efter blomningen.

Placering: Julbegonian ska stå ljust, men skyddas mot starkt solljus. Ju ljusare växten står desto längre blommar den.

Skötsel: Växten får inte stå för blött eftersom det finns risk för att den ruttnar. Jorden ska helst torka upp mellan bevattningstillfällena, men om den torkar ut helt kan knopparna torka in och falla av. Det är lagom att ge en svag dos krukväxtnärning varannan vecka. 16°C - 20°C är optimal temperatur för blomman och ju svalare den står desto längre håller den.

Trots att julbegonian kan sätta nya knoppar ända fram till slutet av mars sparas den sällan någon längre tid efter julsäsongen. Skadedjur som kan angripa julbegonia är bladlöss och trips, men då blomman finns i hemmet endast under en kortare period brukar skadedjur sällan vara något större problem.
Cyklamen
Namn: Cyklamen (Cyclamen persicum)

Familj: Primulaceae, viveväxter.
Ursprung: Västra delarna av Asien och östra Medelhavsområdet.
Färg: rosa, lila, vit, röd.
Beskrivning: Cyklamen – från grekiskans kyklos som betyder cirkel/rundel.
persicum – från Persien.
Bakgrund: Den cyklamen som vi odlar i våra hem idag skiljer sig från den vilda formen genom att den domesticerade generellt är större och kompaktare.
De moderna småblommiga sorterna har tagits fram genom att storblommiga cyklamen korsats med själva arten Cyklamen persicum.
Cyklamen växer naturligt i miljöer med låga temperaturer vilket gör att den också som krukväxt trivs bäst i svalare klimat. Dagens sorter är emellertid bättre anpassade till vårt inomhusklimat än de äldre sorterna.
Cyklamen finns tillgänglig i handeln mellan augusti och december. En cyklamen ska köpas välutvecklad och ha ett stort antal knoppar. Stänglarna ska stå upprätt och bladverket ska vara kompakt.
Placering: Cyklamen ska stå ljust. En för varm placering kan göra att växten blir lös. Inomhusklimatet i våra bostäder klarar den dock bra. Den trivs utmärkt på svala platser också såsom inglasade balkonger och uterum och den klarar temperaturer ned mot 0 °C.
Sorter: Det finns många spännande sorter med olika egenskaper och utseenden; doftande, stor-, små- och mellanblommiga i flera färger.
Skötsel: Växten ska inte torka ut och vill ha en jämn tillförsel av vatten, 1/2 – 1 dl per dag. Mjukt vatten eller regnvatten är särskilt bra och det bästa för växten är om den får vattnet underifrån.
En svag tillförsel av näring är tillräcklig eftersom mycket näring orsakar en ökad tillväxt av bladverket vilket i sin tur gör att plantan blir för stor. Det är lagom att gödsla en gång per vecka under hösten, med ett litet uppehåll på vintern, och åter börja gödsla i februari -mars igen.
Vissna blommor eller blad tas bort med ett kraftigt ryck. Om det blir kvar en bit av stjälken längst ned vid knölen pressas växtsaft ut genom brottytan och ger en bra grogrund för sjukdomar.
Om man planterar om cyklamen ska man tänka på att halva knölen ska vara ovan jord annars blommar den sämre och i värsta fall kan den ruttna. Därför bör också jordytan runt knölen vara plan och knölen ska inte placeras i en fördjupning.
Skadedjur som kan angripa cyklamen är bladlöss, trips, öronvivlar och dvärgkvalster. De sistnämnda ger deformerade blad och blommor och kan inte bekämpas, det enda som återstår att göra är därför att kasta plantan och köpa en ny.
Användning: Cyklamen förekommer i många storlekar, färger och former och därför finns det stora möjligheter att variera sig genom att köpa olika sorter. Genom att växla ytterkruka kan ytterligare variation fås. Blomman är egentligen som vackrast då den får stå i sin egen prakt. Flera plantor kan lämpligen grupperas ihop till ett vackert blickfång för ögat.
Produktionsmetoder: Cyklamen odlas från frön som sås mellan december och maj. Fröna behöver en groningsperiod i totalt mörker med en luftfuktighet på 95 % och en temperatur på 18°C under 21 dagar. Stora sorter omplanteras efter ca 11 – 13 veckor för att sedan omkrukas efter ytterligare 4 – 5 veckor. Små sorter omkrukas endast en gång, efter ungefär 11 veckor.
Under tillväxtperioden ska plantorna ha jämnt och ständigt fuktig jord, de får inte torka ut men inte heller stå för blött eftersom knölarna då kan ruttna. Luftfuktigheten bör vara mellan 60 – 85 %. Den totala kulturtiden varierar mellan 24 och 29 veckor beroende på om sorten ifråga är liten eller stor.
Kuriosa: Cyklamen är omgärdat av många myter, bland annat sades det förr att förtäring av växten fick håret att växa snabbare, att växten var sårläkande och att den fungerade som ett afrodisiakum. Inom den vita magin är cyklamen omnämnd som en växt som bringar lycka och glädje, och visst ligger det något i det, vem skulle inte bli glad av att få en cyklamen?
Eukalyptus

Namn: Eukalyptus (Eukalyptus)

Familj: Myrtaceae, myrtenväxter.

Ursprung: Australien.

Beskrivning: Eu – äkta och kalyptos – gömd
Namnet syftar till att blombladen fälls ner som skydd och gömmer ståndarna när dessa utvecklats.

Bakgrund: Eukalyptus växer naturligt som städsegröna buskar eller träd. Bladen är grågröna med matt, något vaxig yta. Växten finns tillgänglig under hela året och importeras främst från USA och Israel. I arrangemang används oftast de unga bladen.

Egenskaper: Eukalyptus doftar mycket gott.

Skötsel: Vattnet ska vara något varmt, runt 30°C. I vattnet tillsätts en full dos näring och hållbarheten blir då mellan 10 och 20 dagar. När vattnet börjar bli grumligt ska det bytas. Nya kvistar snittas och de nedre delarna av stjälkarna avbladas för att undvika att bladdelar hamnar i vattnet.

Användning: Det gråa bladverket gör den särskilt vacker tillsammans med andra blommor i rosa eller vitt.

Produktionsmetoder: Vid nyplantering av eukalyptus får de små träden först växa till sig i två till tre år. Därefter beskärs de hårt varefter en stor produktion av nya skott sker. Skotten kan skördas efter några månader och levereras till snittblomsindustrin. Skörden sker vanligtvis från höst till tidig vår. Bladverket på nästan alla arter av eukalyptus förändras när växten går från juvenilt (sexuellt omoget) till adult (sexuellt moget) stadium. Eftersom det är de juvenila bladen som främst används till snitt vill man hindra att det adulta stadiet inträder, detta görs genom att träden beskärs regelbundet. När träden väl är etablerade kan skott skördas regelbundet under flera års tid.

Kuriosa: Urinvånarna i Australien har enligt traditionen alltid använt eukalyptus som febernedsättande medel. I våra dagar används eukalyptus för att lindra hosta och halsont och tillsätts därför bland annat i halstabletter. Eukalyptus anses stimulera blodcirkulationen, varför den också används i hudvårdsprodukter.
Hyacint

Namn: Hyacint (Hyacinthus orientalis)

Familj: Hyacinthaceae, hyacintväxter.

Ursprung: SÖ Turkiet, V Syrien.

Färg: vit, crème, gul, orange, rosa, röd, blå, lila.

Beskrivning: Hyacinthus – ordets egentliga betydelse är okänt, kanske kommer det ursprungligen från ordet hyos, svin.
orientalis – från Orienten.

Bakgrund: Hyacinten är en vårblommande lökväxt som växer vilt i Turkiet och Syrien. Växten finns tillgänglig i butiken från december till april och säljs i allmänhet när den understa klockan i blomklasen öppnar sig.

Egenskaper: Det finns såväl starkdoftande som svagdoftande hyacinter.

Placering: Växten kan stå i fönstret såväl som en bit in i rummet, den ska stå ljust, men inte i full sol.

Sorter: De vanligaste sorterna i december är 'Pink Pearl' (rosa), 'Delfs Blue' (blå) och 'White Pearl' (vita).

Skötsel: Hyacint i kruka bör vattnas sparsamt men regelbundet så att inte jorden torkar ut. För att öka hållbarheten bör den placeras svalt nattetid. Långa blomstjälkar kan stöttas upp med en blompinne.

Användning: Allergiker kan besväras av den starka doften och saften kan framkalla hudirritation men för känsliga personer finns det sorter som doftar mindre. De som doftar minst är de vita sorterna till exempel White Pearl. Några odlare kommer i år att märka lådorna som hyacinterna packas i med en etikett där sortnamn, färg och skötselråd framgår. Dessutom är en doftkod framtagen för att hjälpa personer som är känsliga för hyacinter. Hyacinten finns också som snittblomma.

Produktionsmetoder: Hyacinterna tas hem från Holland i månadsskiftet augusti-september. Lökarna planteras och placeras i kylrum för att kylbehandlas. Kylbehandling krävs för att stjälken och blomman ska utvecklas och det är sorten som styr behandlingens längd. Hyacinter för snitt kylbehandlas under en längre tid än hyacinter för kruka. Detta för att man vill att snitthyacinternas stjälkar ska vara längre än krukhyacinternas stjälkar och kylperioden stimulerar tillväxt på längden. Efter kylbehandlingen tas lökarna in i växthus för att drivas i ungefär 10 dagars tid. De färdiga hyacinterna skickas sedan till butikerna för försäljning.

Kuriosa: Enligt en gammal myt skulle guden Apollon lära den grekiske ynglingen Hyakinthos att kasta diskus. Nu blev det så olyckligt att Hyakinthos träffades av diskusen och dog, men där hans blod föll och trängde ned i marken växte hyacinter upp.
Julglöd (våreld, höstglöd)
Kalanchoë blossfeldiana

Kalanchoë blossfeldiana kom så sent som för drygt 60 år sedan till Europa. Det var den tyske botanikern Blossfeld som tog med den hem från Madagaskars bergsområden. Den kom sedan att få sitt namn efter honom. Kalanchoë är ett stort släkte på över 200 arter, de flesta från Madagaskar, Afrika och Sydarabien. Kalanchoën blev snabbt populär vilket inte är så konstigt då den är lättskött och idag finns i alla färger utom blått och lila. De senaste åren har det också funnits en riktigt julröd variant som blivit populär till jul.

Skötselråd:

Då kalanchoën är en suckulent vill den egentligen stå soligt, men då plantorna redan är i full blom tål den att stå inne i rummet. Viktigt med kalanchoën är att den alltid får torka upp mellan vattningarna.

Om man ska placera kalanchoën inne i rummet ska den vara ordentligt utslagen, annars kan knopparna ha svårt att orka slå ut. Detta är speciellt viktigt vintertid. På sommaren är det däremot inga problem att köpa knoppiga plantor om de ej placeras för mörkt.
Julkaktus - Novemberkaktus
Schlumberger-hybrider

Sitt latinska namn har de fått från botanikstuderande Fredrich Schlumberger. I bergsområdena i nordöstra Brasilien växer arterna S.truncata och S.russelliana som är ursprunget till dagens hybrider. Där lever de som epifyter uppe i trädkronorna. Genom det intensiva korsningsarbetet att få fram bra sorter har skillnaden mellan novemberkaktus och julkaktus i stort sett försvunnit. När man köper jul/novemberkaktus ska de flesta knopparna vara ordentligt utvecklade ca 1-2 cm långa. För små knoppar ökar risken att de faller av.

Skötselråd:

Ställ plantan ordentligt ljust och vattna med gödning under blomningsperioden. Vattningen ska vara lätt och jämn under blomningen. Därefter vattnas plantan igenom då och då men ska hinna torka upp mellan vattningarna. Under sommarmånaderna bör man skugga plantan från den starkaste solen. Knoppbildning gynnas om plantan får stå svalt gärna 12-15°C under augusti - september och efter blomningen i januari - mars.
Julros
Helleborus niger
Helleborus - skidbärande frukt
niger - svart (syftar på rosen)

Vanliga julrosen Helleborus växer vild i alperna, Italien och på Balkan. I våra trädgårdar är det en vanlig perenn (flerårig växt) som föredrar en ljus halvskuggig placering med näringsrik jord och jämn markfuktighet. De blanka vintergröna bladen är mörkt gröna och blommorna kämpar sig upp ur den frusna marken redan i november-december. De kan till och med blomma under snön. Julrosen brukar drivas till blom inomhus till jul. De senaste åren har intresset för denna skönhet ökat igen.
När julrosen blommat över klipper man bort stängeln. För att kunna hålla den vid liv fram till utplantering krävs en ljus frostfri placering och mycket sparsam vattning om temperaturen ligger runt +5°. Plantera ut julrosen på ett halvskuggigt läge och få återkommande glädje av den.

Skötselråd julros i kruka:

Då julrosen egentligen är en uteväxt trivs den bäst ljust och svalt, där den blommar länge, t ex inglasade balkonger/uterum, sommarstugor eller andra svala platser. Lätt jämn fuktighet är lämpligt tills det är dags för utplantering.

Skötselråd julros som snitt:

Som snittblomma är den relativt hållbar men kan vara lite svår att dra vatten. Därför är det viktigt med ett långt nytt snitt på varje stjälk och ganska varmt vatten 30-40°C till och med upp mot 50° om de trilskas.
Näring har ingen direkt inverkan på blomman så det kan vara bättre att byta vatten och snitta om stjälkarna. Hållbarheten förlängs naturligtvis om blommorna kan placeras svalt.
Julstjärna

Namn: Julstjärna (Euphorbia pulcherrima)

Familj: Euphorbiaceae, törelväxter.

Ursprung: Mexiko.

Färg: röd, vit, rosa, aprikos, marmorerad.

Beskrivning: Euphorbia – från grekiskans euforbion, en buske med mjölksaft.
pulcherrima – mycket vacker.

Bakgrund: Den vilda julstjärnan är en flera meter hög buske men genom förädling och med hjälp av odlingstekniska metoder har man lyckats få fram en vacker krukväxt. De röda bladen, som liknar kronblad, är i själva verket något som kallas för högblad, de verkliga blommorna är små och gula och sitter i mitten av högbladen.

Julstjärnan finns tillgänglig i handeln från slutet av november och under december och är en typisk slit-och-släng blomma. Det är förstås möjligt att behålla julstjärnan även när säsongen är över, men då främst som grön växt. För att den ska blomma behöver den 14 timmars obruten natt och ljusa dagar i 6 – 7 veckor, förhållanden som kan vara något mariga att få till hemma.

Egenskaper: Eftersom julstjärnor inte tål kyla bör de vara ordentligt inslagna när man tar hem dem från affären. Köp aldrig julstjärnor som stått ute, t.ex. på torget.

Placering: Julstjärnan placeras mycket ljust och soligt, men ska skuggas lätt i söder. För höga temperaturer kan göra att växten tappar bladen också för kalla förhållanden, under + 15°C, orsakar bladfall. Om växten står ljust håller färgen på högbladen bättre.

Sorter: Många sorter finns. Några som skiljer sig från mängden är 'Winter rose', 'Sonora White Glitter' och 'Jester'. Den förstnämnda är exklusiv och har krusiga högblad, den är vanlig som mini-julstjärna. 'Sonora White Glitter' är röd med vita fläckar och 'Jester' har formen av en jokerhatt.

Skötsel: Jorden ska hållas lätt fuktig med ljummet vatten, kallt vatten bör undvikas helt. Vid bevattning ska jorden vattnas igenom ordentligt och torka upp lätt där emellan, men jorden får aldrig torka ut helt. Tillförsel av näring är inte nödvändigt. Om växten sparas efter säsong kan en svag dos näring tillföras under perioden vår till höst. Kyla och drag ska undvikas helt. Julstjärnan kan angripas av vita flygare, trips, ull-, sköld och bladlöss.

Produktionsmetoder: Julstjärnor förökas vegetativt genom att sticklingar tas från moderplantor och sätts i så kallade jiffy-krukor där de får rota sig. När sticklingarna bildat rötter, efter ungefär 4 veckor, planteras de i större krukor. Den färdiga julstjärnans storlek bestämmer krukans storlek. För att få en grenad julstjärna toppas plantan. För en god etablering hålls hög luftfuktighet och en temperatur på 24°C under de tre första veckorna. Därefter sänks temperaturen och på natten hålls den runt 19°C.

Temperaturkontroll är ett viktigt instrument för att styra tillväxten, ju lägre temperaturen är, desto mer bromsas tillväxten. För att tillåta luftcirkulation runt bladverket måste julstjärnorna glesas kontinuerligt under tillväxtperioden. Fullständig kontroll av ljuset är helt avgörande för blommans utveckling. För att en julstjärna ska blomma behöver den 14 timmars obruten natt och ljusa dagar i 6 – 7 veckor.

Kuriosa: Julstjärnan kommer ursprungligen från Mexico, där den kallas "Flores de la Noche Buena", den heliga nattens blommor. Enligt den aztekiska mytologin fick julstjärnan sin klassiska röda färg när en gudinna dog av brustet hjärta. Hennes blod droppade ner på julstjärnans blad och färgade dem röda. Rött var aztekernas heliga färg och julstjärnan symboliserade för dem renhet, ansågs helig och var knuten till flera tabun.
Lilja

Namn: Lilja (Lilium)

Familj: Liliaceae, liljeväxter.

Ursprung: många arter från olika delar av världen.

Färg: orange, vit, gul, rosa, röd.

Beskrivning: Lilium – det klassiska latinska ordet för lilja.

Bakgrund: De liljor som finns hos blomsterhandlarna brukar delas in i fyra grupper: longiflorum, Orient-gruppen (orientaliska liljor), Hollandicum-gruppen (asiatiska liljor) och la-hybrider (en korsning mellan longiflorum och asiatiska liljor).

Blommorna som tillhör longiflorum är rent vita och har lång hals. De asiatiska liljorna har många blommor på varje stjälk och blommorna är medelstora och svagdoftande. Orientaliska liljor har färre blommor per stjälk, men de är å andra sidan större och doftar starkt. Bland LA-hybriderna är blommorna stora och finns i många färgnyanser. Liljor finns tillgängliga i handeln under hela året och köps när de nedersta blommorna börjar visa färg.

Egenskaper: Det finns svagdoftande såväl som starkt doftande liljor. Liljan är en av de mer hållbara snittblommorna.

Placering: Placeras gärna något svalt och inte nära frukt eller andra etylenkällor.

Skötsel: Vattnet ska vara runt 30°C och bör bytas varje dag. Liljor dricker mycket vatten så det är viktigt att se till att vattnet räcker. En halv dos näring tillsätts i vattnet. Hållbarheten är mellan 10 och 15 dagar. Om liljorna placeras svalt över natten blir hållbarheten längre än om de får stå i rumstemperatur.

Stjälkarna ska ges ett nytt snitt och de nedersta bladen avlägsnas innan blommorna sätts i vatten. Frömjölet färgar lätt av sig och kan vara svårt att avlägsna, ståndarknapparna kan därför nypas bort när blomman öppnat sig. Tycker man att detta förtar mycket av skönheten hos liljan lämnas de kvar och eventuella fläckar tas bort med en bit tape.

Användning: Liljorna är vackra i ensamt majestät såväl som tillsammans med andra blommor såsom rosor (Rosa), brudslöja (Gypsophila), daggkåpa (Alchemilla mollis) och gerbera (Gerbera). Gräs av olika slag är också dekorativt tillsammans med liljor.

Produktionsmetoder: Den blomsterlök som drivs i Sverige har till största del producerats i Holland. När löken anländer till Sverige ska den snarast planteras eller eventuellt lagras för senare drivning. I Sverige planteras lökarna i lådor i glas- eller plasthus men i länder med gynnsamt klimat kan de också planteras på friland. Lådorna kan också ställas i kylrum under några veckor där de staplas ovanpå varandra. Under tiden i kylrummet utvecklas lök- och stjälkrötterna. 3 – 4 veckor efter plantering ställs lådorna ut i växthus. De synliga skotten är då ca 8 – 10 cm långa. När den första blomman utvecklat färg, men ännu inte öppnats, skördas den. Växthusperioden är mellan 9 och 16 veckor lång.

Kuriosa: Enligt sägnen uppstod liljan genom att stora mängder mjölk rann från Junos bröst på natten. En del av mjölken flöt iväg och bildade Vintergatan och en del föll till jorden och skapade den vita liljan. På gamla renässansmålningar är den ofta förekommande liljan i Marias hand en symbol för Jesus Kristus.
Mistel/Lummer Viscum album Mist (från tyskan) = gödsel Mistel hör till familjen Loranthaceae som består av 1400 arter som alla parasiterar på träd. De flesta arterna finns i de tropiska zonerna. I Sverige är misteln den enda trädlevande parasiten. Misteln växer framförallt på lind och lönn men kan också förekomma på apel, hagtorn och poppel. Den är mycket svår att upptäcka på sommaren, men på vintern då träden står kala syns de stora vintergröna bollarna väl. Seden att man får ge den som står under en misteln en kyss på munnen under julen hör till de anglosaxiska traditionerna. Seden är känd i Storbritannien sedan 1700-talet, varifrån den troligtvis importerats hit. Misteln är en buske som parasiterar på lövträd. I Sverige är den "fridlyst" och förekommer främst i Mälardalen. I den nordiska gudasagan är misteln känd som den pil som Loke lurade Höder att skjuta Balder med. Misteln antogs ha magiska egenskaper och skyddade mot övernaturliga makter som var extra aktiva vid jultiden. Att mistlar ofta hängts upp i dörrar, framför allt vid jul, kan vara ett minne av att de ansågs hålla häxor och spöken borta. Tidigare importerades misteln från Italien och Frankrike, men idag sker importen främst från Polen. OBS: Mistel är förbjuden att plocka i Sverige. Det finns ett undantag, som innebär att det är tillåtet att skörda och sälja mistel om följande punkter är uppfyllda: den som plockar misteln äger eller arrenderar marken där träden står trädet är döende eller försvagat på grund av mistlarna det växer så många mistlar området att misteln inte kan riskera att försvinna i området efter att man har skördat misteln Det är förbjudet att plocka och sälja alla arter av lummer (familjen Lycopodiaceae) i Sverige. Arten cypresslummer är det förbjudet att i huvudtaget plocka. Det är däremot tillåtet att plocka övriga lummerarter för eget bruk, men man får inte plocka lummern med rötterna. Det är aldrig tillåtet att gräva upp lummer.
Rumsazalea

Namn: Rumsazalea (Rhododendron Simsii-gruppen)

Familj: Ericaceae, ljungväxter.

Ursprung: Ursprungligen från Kina, Taiwan, Thailand och Burma, Japan, men de azaleor som odlas idag är till största del hybrider.

Färg: vit, rosa, röd, violett, tvåfärgade.

Beskrivning: Rhododendron – från grekiskans rhodon, ros och dendron, träd.
simsii – efter den engelske botanikern John Sims.

Bakgrund: Azalean är ursprungligen en flerårig, vedartad buske. I början av 1800-talet startade omfattande förädlingsarbete för att få fram azalea med hållbara, stora blommor för blomning inomhus. Vilda azaleaarter som tagits från Asien till Europa användes för att få fram rumsazaleor som alltså alla är hybrider. Den äldsta sorten som fortfarande är i kommersiell odling är 'Melanie Rubra' från 1856. Azalean säljs från september till mars. Det är viktigt att man köper en azalea med stora, färgvisande knoppar och gärna några utslagna blommor. Gröna knoppar slår sällan ut.

Egenskaper: Azaleans främsta egenskap är dess fantastiskt rikliga blomning under vårt mörka vinterhalvår. Detta beror på att Azalean växer, sätter knoppar och lagrar upp energi utomhus på sommaren. Såväl enkla som dubbla sorter finns och blomman kan dessutom fås i ett flertal former, exempelvis på stam och båge.

Placering: Azalean kan placeras var som helst i rummet när den är utslagen. Gärna i eller vid ett fönster eller en lampa. Undvik starkt solsken och heta element, rumstemperatur eller något svalare ger den bästa utvecklingen. Azalean ska aktas för drag och temperaturväxlingar.

Sorter: Rumsazalean kan delas in i två grupper. Höst- och vårazaleor. Höstazalea som säljs i september – december är så kallade Vogel-sorter. De finns i ett 15-tal färger, har dubbla blommor och är mycket hållbara. Vårazalea kommer i slutet av december. Det säljs ett 70-tal olika sorter i Sverige med en spännande variation i färger och former, till exempel äppelblom 'Stella Maris' och 'Rosalie', småblommig japonica-typ 'Dolly' och 'Kirin'. 'Sachsenstern' är en spännande sort med en enkel vit blomma med röd kant.

Skötsel: Azalean behöver regelbunden vattning och ska hållas jämnt fuktig. Det lättaste är att ge lite vatten varje dag, ca 1 - 1,5 dl. Det går också bra att sänka ner hela krukan i ljummet vatten någon minut. Var försiktig med att sänka ned azalea planterad i plastkruka för länge, det blir lätt för mycket vatten. Ingen näring ges under blomningstiden.

Om man vill och har lite tur kan man spara sin azalea efter blomningen. Ta bort de sista blommorna, placera den ljust och minska på vattningen. Mars – september kan man näringsvattna 1 gång/vecka. Gärna med regnvatten och rhododendronnäring om det finns. Azalean kan planteras ut på halvskuggig plats över sommaren. Ta in den före frosten.

Användning: Azalean kan också planteras ut i trädgården men då ska den tas in till hösten.

Produktionsmetoder: De azaleor som säljs under höst och vinter här i Sverige odlas till ca 80 % i Belgien och till ca 20 % i Tyskland, en liten del odlas också i Holland. De flesta azaleor odlas utomhus under perioden maj – oktober. Vinterhalvåret odlas de i uppvärmda växthus eftersom de azaleor som odlas för inomhusbruk inte tål frost. Produktion av azalea sker främst genom att man tar sticklingar från äldre plantor som toppats.

En normalstor azalea, ca 20 – 30 cm i diameter, är mellan 1 och 1 ½ år gammal om man räknar från det att sticklingen satts i jorden och fram till dess att plantan satt knopp. Däremellan har plantan toppats 2 – 4 gånger för att få en vacker krona. Knoppsättningen sker ca 3 månader efter sista toppningen och stimuleras genom förändring i gödsling och vattning.

Till Sverige kommer azalean som grön men knoppsatt planta under hösten. Drivningen sker sedan hos producenten i Sverige i en temperatur på runt 20°C i växthus med tillskottsbelysning. Med tillskottsbelysningen kan man ge azaleorna 20 timmars dagsljus vilket gör att man får plantor med jämn blomning och en hög andel utslagna knoppar. De så kallade vårazaleorna ska ha utsatts för en 2 - 3 månader lång kylperiod innan de kan blomma och saluförs mellan nyår och mars. De så kallade höstazaleorna kan drivas i blom utan kylperiod och säljs från september till december.

Kuriosa: Första gången azalean kom till Europa var år 1680 för att 30 år senare försvinna. 50 år senare 1768 kom den åter, denna gång till England, men förädling och förökning i större skala började först runt år 1815 då den introducerades i Belgien och Frankrike.

Azalea tio-i-topp i Sverige

1. 'Madame Kint' aprikos-orange med vit kant, enkel

2. 'Stella Maris' vit med röda stänk, äppelblom

3. 'Panfilia' vit med cerise krusig kant, halvdubbel

4. 'Kirin' aprikosrosa småblommig japonicatyp

5. 'Sachsenstern' vit med röd kant, enkel

6. 'Mareyke' vit med röda strimmor, dubbel

7. 'Kint Wit' vit, enkel

8. 'Dogwood Bont' aprikorosa med vita strimmor, enkel

9. 'Heidi' vit, halvdubbel äppelblom

10. 'Rosalie' rosa, halvdubbel äppelblom
Tazett
Namn: Tazett (Narcissus papyraceus)

Familj: Amaryllidaceae, amaryllisväxter.

Ursprung: Sydeuropa, Medelhavsområdet, Kina, Japan.

Beskrivning: Narcissus – från grekiskans narke, bedövning, förlamning
papyraceus – pappersaktig

Namnet har uppkommit därför att avkok på växten är rogivande och i högpotenta lösningar förlamande.

Bakgrund: Hela narcissläktet omfattar ca 60 arter samt över 8 000 namnsorter. Bland tazetterna finns endast ett fåtal namnsorter. Tazetter finns tillgängliga i handeln mellan november och april. Lökarna kastas när tazetterna blommat ut.

Egenskaper: Tazetterna doftar underbart, doften kan dock vara besvärlig för den som är allergisk eller känslig för starka dofter. Blomman är giftig vid förtäring.

Placering: Placeras ljust och svalt.

Skötsel: kruka: Jorden hålls sparsamt fuktig om den är för blöt kan löken ruttna. Den näring som växten behöver finns i löken.

Snitt: Vattnet bör hålla en temperatur på ungefär 20°C. Stjälken snittas och sköljs av noga innan den blandas med andra blommor. En halv styrka näring eller ett specialmedel som neutraliserar växtsaftens gift tillsätts vattnet. Hållbarheten är mellan 3 och 6 dagar.

Användning: Tazetter finns både som krukväxt och som snittblomma till arrangemang.

Kuriosa: Släktnamnet Narcissus är hämtat från den grekiska mytologin i vilken den bildsköne ynglingen Narcissus förälskade sig i sin egen spegelbild och när han inte kunde fånga den blev han så förtvivlad att han tog sitt liv. Gudarna förvandlade honom därefter till en blomma.