Julkärven

Att sätta ut en kärve av havre till småfåglarna till jul är en mycket gammal tradition. Ingen vet säkert hur gammal den är

Förr i tiden var bönderna rädda för småfåglarna som kunde göra stor skada på säden. De trodde att om fåglarna fick en egen kärve av den fina dyra säden till jul så skulle de vara mindre glupska under året.

Helst skulle det dröja en stund innan innan fåglarna hittade kärven. Om de kom i en skock meddetsamma och kastade sig över havren, blev det missväxt. Så trodde man förr i Uppland. På andra håll ville man däremot att det skulle komma en stor svärm fåglar så fort som möjligt, för det ansågs vara tecken på att den kommande skörden skulle bli god.

I Skåne tittade man efter om det satt många olika fåglar i kärven, för det betydde att det skulle bli en vargavinter med bister kyla.

En stor olycka var det om en Kråka eller Skata först av allt slog sig ner i kärven, eller om den blåste ned. Då kunde vad som helst inträffa.

På 1700-talet försökte prästerna på sina håll förbjuda bönderna att sätta upp julkärvar. Prästerna menade att julkärven var en kvarleva från vår mörkaste tid av hedendomen. De tyckte att sådan gammal vidskeplighet inte passade in i kristen tid.

Men så småningom gav de upp i kampen mot julkärven. Den allmänna meningen blev att det var en god gärning att tänka på fåglarna med en fin kärve till jul. Idag tycker vi om att ge småfåglarna något gott vid jultid, samtidigt som det är ett nöje att titta på alla de vackra gästerna som besöker matstället.

Grafik: Jeanette Selin Berntsson, Resö