Övervikt och obesitas-operationer
Vad är morbid obesitas,hur görs en gastric bypass
Här är min vikt- historia (lite kort)
Jag föddes 1959 som flicka nr. 3 i vår familj...jag var en sk. sladdunge, mina systrar var 11 och 13 år då jag föddes. Jag blev ganska bortskämd och fick mycket godis och sånt så jag blev en rundis redan i unga år.
Sen kom tonåren och jag bantade som alla andra tjejer i den åldern, jag var så gott som anorektiker, levde mest på apelsinjoos ett tag...blev smal och fin enligt mig själv då.
Som 20 åring blev jag med barn och när min förste son föddes lade jag på mig ansenliga kilon.
Så började min eviga kamp mot fetman. Jag gick med i viktväktarna, gick åter igen ner de överflödiga kilona jag hade.
Nu mådde jag bra i ett antal år, gifte mig, fick åter en pojke, gick väl upp och ner igen som man oftast gör när man fått barn. Så dog min pappa och efter ett tag kraschade mitt äktenskap, jag drog på mig en djup depression.
Blev nu smal som en sticka, har aldrig varit såå smal i mitt liv, och efter depressionen levde jag livet fullt ut.
Så träffade jag min nuvarande man, gifte mig, blev långtids-sjukskriven från mitt dåvarande jobb pga. förslitningsskador i ländryggen, en kotkompression, åt tonvis med värktabletter, då började min onda cirkel igen, tröstätning, mindre rörlig osv.osv. Dessutom fick jag under den tiden två barn på tre år...
Tillslut gav jag upp kampen mot kilona, lät bara kilona växa, jag slutade väga mig.
Men när jag började tappa lusten för att ha roligt, gå ut och dansa och träffa mäniskor, föstod jag att så här vill jag inte leva. Mina barn och min man var värd en bättre mamma/fru. Då började min kamp för att få hjälp på medicinsk väg, provade både Xenical och Reduktiv utan nämnvärt resultat. Då begärde jag att få remiss till en Gastric bypass. Nu går jag och väntar på en op.tid på Danderyds Sjukhus, sakta men säkert närmar jag mig mitt mål. Den 1 dec ska jag träffa Dr Jacob Freedman för konsultation. Äntligen!
Den 4/2 bar det åter iväg till Stockholm och Danderyds sjukhus,tidigt på morgonen började min resa. Det var nu dags att träffa en dietist Linda Larsdotter som skulle lära mig och 4 till att äta rätt efter operationen och att få information om vad som händer både under operationen och livet efter, olika problem som kunde uppstå och att vad man kan göra åt dem. Det blev med andra ord en hel del fakta och även funderingar om livet efter en gastric bypass
Sen fick jag vänta i 3 timmar för att träffa doktor Freedman igen, han är en jättetrevlig läkare man öskar att alla läkare skulle vara så snälla och empatiska som han, med honom kan man verkligen känna sig trygg och säker. Så är man då äntligen satt i op.kölistan. I bästa fall kan jag se fram emot en operation på sensommaren, om inget återbud dyker upp då vill säga. Nu känns det verkligen att det ska bli av det jag väntat på så länge
2004-04-25.Lite uppdateringar ang operationskön på Danderyd. Har nu ringt och kollat upp min plats i op-kön och har fått klart för mig att med anledning av att Stockholms Landsting tagit bort vårdgarantin så har kön till GBP ökat framför mig pga av mer akuta operationer av personer med diabetes och hjärtproblem går före i op-kön, så i dagsläget har väntetiden utökats till ca 1 år,tyvärr. Känns lite jobbigt just!
Vi får höras vidare...
2004-09-13.Okej nu är det dags då...datum är spikat...den 28/9 börjar mitt nya liv...då sker min gastric bypass operation på Danderyds sjukhus...nu börjar jag verkligen bli nervös...vi får höras vidare...Kramizzz/Lena
Lite fakta:
1990 vägde jag ca 85 kg
1993 vägde jag ca 63 kg
1996 vägde jag ca 68 kg
1999 vägde jag ca 79 kg
2001 vägde jag ca 98 kg
2003 väger jag ca 115 kg
2004 väger jag ca 120 kg
2005 väger jag ca 71 kg
2006 3/4 har jag nått min målvikt 68 kg
Mitt BMI låg vid start på ca 44
Mitt BMI idag är 24,1 alltså idealvikt
Jag är ca 168 cm lång
Har ni frågor och funderingarskriv till mig
Eller
Vill ni ha kontakt med ett jättebra viktop.forum och läsa, skriva och diskutera med flera i samma situation, klicka här
En av mina goda vänner på viktop-forumet skrev så här och det orden är bara så bra att jag bara måste citera henne:
"Jag vill ge Dig styrka, glädje, mod, klarsynthet och trots"
André Gide
Förklaring av mig angående varför dessa ord är så viktiga för mig:
Styrkan för att orka igenom denna period i livet. Glädjen för att få uppleva det vi överviktiga oftast utestängts ifrån. Mod att genomföra det vi har bestämt oss för. Klarsynthet för att stå emot andras inställningar, och få framgång i det vi beslutat oss för - och trots, för att våga vara dig själv nu och för alltid!
Kram från Atte.
Jag har Attes tillåtelse att skriva av detta
Måndagen den 27/9 och jag är på väg mot mitt nya liv...i morgon operaras jag på Dandryds sjukus...måste erkänna att jag är nevös men ändå förväntansfull...fortsättning fäljer...kramizzz
Lite foton på mig:
Ni kan väl inte undgå att se att mina stora idoler är Barbados och Magnus Carlsson
Min operationsberättelse
Oj va ska jag börja!?...Okej så här var det: tog tåget till Stockholm måndagmorgon...och sen det värsta jag vet!...tunnelbanan till Danderyd...ställde mig som vanligt och väntade på Mörby centrumtågen på "fel" plan...15-20 minuter sen kommer jag springande upp på avd 64 där de redan börjat leta mig och undra om jag ändrat mig...
Helén min sjuksköterskeängel hälsar mig välkommen och visar mig till mitt krypin och säng för det närmaste dagarna framåt...och så iväg med pärmen(man får en egen pärm för papper) till provtagnigen...och som vanligt är jag omöjlig att få nått blod ur...endera sticker mina usla tunna små vener och gömmer sig eller oxå bestämmer de sig att spricka...men efter ett antal stick får den stackars tjejen sitt blod...mej är det inge synd om det är värre för den stackare som måste sticka mig, jag är ju så van vid mina olater...
träffar min narkosläkare, en tjej, kommer inte ihåg vad hon hette...hon undrade om jag var stel i nacken eller hade några "Lösa tänder!!!"...näe sa jag, tänker ni vara våldsamma?...då skrattade hon lite gran och förklarade att det var för tuben i halsen jag kommer att få de var tvungen att fråga...ingen höjdare med tänder som ramlar ur på op-bordet...hehehe...så bar det iväg upp till avd 64 igen då...
och där fick jag bida tid...ojojoj vilken lång eftermiddag och kväll det blev...kände mig alldeles för pigg för att vistas inne på rummet...så jag vandrade mest runt på sjukhuset...sista middagen före op åt jag på sjukhuset...det var jättegott faktiskt, pastramiskinka med mimosasallad, äppelkaka och vaniljsås...det blev en tidig kväll, men innan jag gick och lade mig för natten smet jag ner till Pressbyrån och köpte en pocketbok och en påse men tuttifrutti...käkandes godis och läsandes en "bra" pocketbok somnade jag faktiskt ganska tidigt...
på tisdagmorgon väcker de nte mig så tidigt för de hade inte fått nån exakt op-tid till mig...men vi halv 8-tiden
blir det dags för hibiscruben, och sen kommer min doktor, Jacob Freedman, han pratar lite om vad som komma skall och sen ritar han på min mage 8 små streck + en jättefin ros faktiskt på min mage...(Jacobs signatur fick jag veta sen)...sen rullas jag och min säng iväg till open...kom nog dit vid nio tiden och fick vänta till ungefär 10,30, då är det min tur och jag körs in på operations-salen...upp på en smal kall säng...in med en massa kanyler och diverse övervakningsgrejer...närrå en kanyl i varje hand...kommer ihåg att innan jag somnade där på bordet associerade jag till Jesus på korset...liggandes raklång med armarna fastspända rakt ut...tokigt va...
sen ska jag vara ärlig men jag kommer inte ihåg många detaljer av de timmar som sedan följde...ett ständigt pipande och kollande på mig och att jag mådde hemskt illa...fick en hel del morfin och medel mot illamående, vid 22,30 tiden var det dags att åka tillbaka till min sal igen...den natten och dagen efter undrade jag verkligen vad jag givit mig in på helt frivilligt...jag kan absolut säga att jag mådde hemskt dåligt...usch fyy...ont och illamående...till råge på allt mådde jag illa av moffen oxå...så först mådde jag illa för det gjorde så ont och sen mådde jag illa för att jag fick smärtlindring...isch...men vid 16-tiden började det hela lugna ner sig lite...fick börja resa på mig lite...och jag började hosta som en tok...spottade upp en hel del segt slem må jag säga...det var skönt för det blev lättare att andas...drack lite vatten med sked, smakade himmelskt!...skedade lite soppa...åh va salt den var...synd...men saftsoppan var god...slut på onsdagen, sov ganska oroligt på natten.
Torsdag en annan dag helt...vaknade och mådde jättebra...100% bättre än dagen innan, underbart!...Jacob gick ronden och konstaterade att jag skulle få åka hem på fredag...hela oerationen gick helt utan komplikationer och allt var bara bra, jag kunde äta bra ca 9 dl på ett dag,personalen och läkarna är helt underbara på Danderyds sjukhus...Kalle! den Kalle, min sjuksköterska som jag träffade allra mest...åh vilken kul och gullig kille...eloge till Kalle!...slangar och katetrar ett nödvändigt ont...men inte alls så illa som jag trott faktiskt...men det var skönt att bli fri dem förstås...Och så Therese som jag träffade här på viktop först och sedan på Danderyd...jättekul att lära känna dig lite grand...hoppas du fortfarande mår så där oförskämt bra...
ja så är man hemma och sörplar då...oj va mycket gott det finns i soppväg...det är tur det...ja det var min story...
Sen gick väl tiden sin gilla gång med både med och motgångar och så här nu efter 1,1/2 år har jag aldrig ångrat min operation, visst jag har fått en del bristsjukdomar som blod och järn och b12 brist men det går ju att åtgärda och att leva med, frågan är om man inte mått väldigt mycket sämre om man inte tagit steget ut i det okända "operationen", den som åtminstonde gav mig ett helt nytt meningsfullt liv tillslut.
Kjam/Lena
|
|